Vare sig du tror på mig eller inte så tycker jag om att skriva, böja och vrida på mina tankar. det bästa som finns är att kladda ner dem på ett vitt a4, svart text på vit bakrund, är det inte helt fantastiskt? Det är en handling som bevisar något för mig som enskiljd individ. för mig så är det ett sätt som får mig att komma bort en stund från verkligheten, den verklighet som ondsint bankar på dig och säger sluta med det tramset. men jag kan verkligen drömma mig bort, jag kan fundera över mina realistiska handlingar och böja dem på ett sådant sätt att de antingen blir dystra, eller glada. Allt beroende på hur jag vill att den som läser ska reagera. men för att underlätta saker och ting så reser jag till den värld bakom alla dessa verklighetsideal och paranoior.


Det är en helt underbar plats man får träda in i, där finns det inte några begränsningar, det är en värld skapad och tillverkad av enbart mig själv. ingenting där behöver heta på ett visst sätt, allt måste inte artikuleras, eller uttalas så som man ska, denna värld bortom allt kallas för fantasi! många säger att barn har livlig fantasi, vilket troligen måste stämma. och då när jag hör det så vrider jag blicken emot mig själv och tänker "barn, jag är ett barn" det kanske inte alltid är den bästa tanken men verkligheten har ingenting att säga till om, och jag håller faktiskt med vad alla säger, barn har en livlig fantasi. Jag vill därför vara barn så länge jag kan som Astrid Lindgren sa, även hon var ett barn, hon hade fantasin, hon hade lyckan och glädjen som många drömmer om att ha, hon levde i en värld långt bortom våran, långt bortifrån våran verklighet! där även jag vill leva. I fablernas värld.


Våran verklighet kan uppfattas av många som svår, eländig, tråkig och jobbig. javisst, hur många exempel hör man inte varje dag? men jag kan faktiskt våga påstå att min verklighet absolut inte är sådan. jovisst ibland kan det väl bli stökigt, men därför ska man ha en plats att fly till, den platsen som Astrid faktiskt uppmanar människor att åka till. där verkligheten inte blir varken svår eller jobbig. Man flyr till den världen för att söka sinnesro och livsglädje, och bäst av allt, man vill faktiskt sprida det vidare till alla andra. Och det lyckades hon bra med. Hon hade talang, hon var mästaren i världen. Hon kunde resa dit när hon ville och hon lät ingen störa henne. och hon fick mig att inse att med rätt inställning överlever man dagen. Och genom att resa bort till fablernas värld utvecklar man sitt sinne till att behaga andra mer än sig själv. Jag påstår faktiskt att hon var den bästa människa man säkert hade kunnat känna. och hade jag haft chansen hade jag träffat henne direkt. vilket jag även kan, för i fablernas värld är allting möjligt.


De senaste veckorna har jag inte velat tänka, jag har försökt skriva men jag får inget resultat. Det är precis som att en vana suddas bort, det känns hemskt, tänk dig själv att du vaknar på morgonen, men helt plötsligt så kan du inte borsta tänderna, du kommer inte ihåg hur man gör. ungefär så har jag känt. jag vet inte hur man gör för att förebygga det, jag vet inte ifall det finns bot, men en sak vet jag! "tiden läker alla sår" och håller jag min gnista tänd, och min livsfackla brinnande så kommer jag långt! Jag behöver helt enkelt vila upp mig för att lyckas åstadkomma nya banbrytande trender. Jag ska inte behöva sitta med pennan i handen och vänta på ett halelujah moment. Det kommer efter hand. Jag kan istället sätta mig och drömma utan att behöva anstränga mig, och gör jag det kommer inspirationen efter hand.


Men så i min så kallade lågfrekventa fantasi om man säger så skrev jag en halvt misslyckad text som jag egentligen inte vill ska finnas. Men hur som helst så kan det vara lite kul att se hur det kan gå.