The years no longer exist,
the emptyness is killing me.
Voices from the past haunting and
disturbing the peace of will too see.
Eyes focused on existance and
what I'm supposed to be.
Staring at unidentified things in the surreal
world, while sitting by the sea


Real turns surreal
Voice turns to scream
Twisting and bending my cells
Becoming like everyone else


All natures powers and foreign
nations grows, everything old gone
Nothing matters for evil herds of
lonely gangsters with gun
They wont surrender for small loss,
they'll grumble until they´re done
This! No game! and not to
be played for fun!


Listed turns unlisted
Full turns empty
Understand my behaviour, Why?
I'm loosing it, names are shy


Younger than me going out
late nights to drink until they´re taight
Problems striking community of
teenagers starving for fight
No one can watch, All blind,
the course of event in night
But in the horizon something appear,
nothing dark, watch the light!


Clean turns dirty
Thoughts turn to actions
The hair of my scalp rise
The united pretended happiness of our lives are lies


Surprise for all too see
the cards in my hand is flush
The apperance of something new
makes all of us to blush
Awkward for nonbelievers not to know
the kingdoms rising of the youth
Seek within yourself and
try reveal the truth!


Night turns day
Monsters turn to humans
Do not fight for the survivial instinct of yours
See now´s the time to say ofcourse!

When I was young, there were no haze over my life
When i grew up there were no people in disguise
And now when I look, there is it all
Hidden and grown in each one of us until we fall
And when they have fallen, that is not it
Cuz when they rise up they are again so full of shit

I can´t stand out, i will not fall
I rather stand here waiting for you to call

When we all meet, there is no clues
But it is all in your head like plastic glue
Why dont you speak, you have a brain
Or is it only me or are it full of grain?
I will not listen, cuz of your lies
I've had enough now and I will no more be nice

I can't stand out, you don't bring me luck
If someone shoots at me and you, I gonna duck

You will get the bullet, right in your heart
I do not like you even not a single part
And you will die, and fall to the ground
I will then leave you there for my preicious hound
The hound from hell, he is not cute
He is a angry dog and he wants to dispute

I can't stand out, Please turn this right
And I will stand for you there ready for a fight

To turn this right, I'll will give you a fuzz
Mabye you can think of all that you have done to us
To solve this out, one thing to do
You have been tangeld and you need to get this trough
Just say one word, a simple one
Say that you are sorry and stop your constant run

Then I can stand out, and you are free
And it all can start from square one with YOU AND ME

Vare sig du tror på mig eller inte så tycker jag om att skriva, böja och vrida på mina tankar. det bästa som finns är att kladda ner dem på ett vitt a4, svart text på vit bakrund, är det inte helt fantastiskt? Det är en handling som bevisar något för mig som enskiljd individ. för mig så är det ett sätt som får mig att komma bort en stund från verkligheten, den verklighet som ondsint bankar på dig och säger sluta med det tramset. men jag kan verkligen drömma mig bort, jag kan fundera över mina realistiska handlingar och böja dem på ett sådant sätt att de antingen blir dystra, eller glada. Allt beroende på hur jag vill att den som läser ska reagera. men för att underlätta saker och ting så reser jag till den värld bakom alla dessa verklighetsideal och paranoior.


Det är en helt underbar plats man får träda in i, där finns det inte några begränsningar, det är en värld skapad och tillverkad av enbart mig själv. ingenting där behöver heta på ett visst sätt, allt måste inte artikuleras, eller uttalas så som man ska, denna värld bortom allt kallas för fantasi! många säger att barn har livlig fantasi, vilket troligen måste stämma. och då när jag hör det så vrider jag blicken emot mig själv och tänker "barn, jag är ett barn" det kanske inte alltid är den bästa tanken men verkligheten har ingenting att säga till om, och jag håller faktiskt med vad alla säger, barn har en livlig fantasi. Jag vill därför vara barn så länge jag kan som Astrid Lindgren sa, även hon var ett barn, hon hade fantasin, hon hade lyckan och glädjen som många drömmer om att ha, hon levde i en värld långt bortom våran, långt bortifrån våran verklighet! där även jag vill leva. I fablernas värld.


Våran verklighet kan uppfattas av många som svår, eländig, tråkig och jobbig. javisst, hur många exempel hör man inte varje dag? men jag kan faktiskt våga påstå att min verklighet absolut inte är sådan. jovisst ibland kan det väl bli stökigt, men därför ska man ha en plats att fly till, den platsen som Astrid faktiskt uppmanar människor att åka till. där verkligheten inte blir varken svår eller jobbig. Man flyr till den världen för att söka sinnesro och livsglädje, och bäst av allt, man vill faktiskt sprida det vidare till alla andra. Och det lyckades hon bra med. Hon hade talang, hon var mästaren i världen. Hon kunde resa dit när hon ville och hon lät ingen störa henne. och hon fick mig att inse att med rätt inställning överlever man dagen. Och genom att resa bort till fablernas värld utvecklar man sitt sinne till att behaga andra mer än sig själv. Jag påstår faktiskt att hon var den bästa människa man säkert hade kunnat känna. och hade jag haft chansen hade jag träffat henne direkt. vilket jag även kan, för i fablernas värld är allting möjligt.


De senaste veckorna har jag inte velat tänka, jag har försökt skriva men jag får inget resultat. Det är precis som att en vana suddas bort, det känns hemskt, tänk dig själv att du vaknar på morgonen, men helt plötsligt så kan du inte borsta tänderna, du kommer inte ihåg hur man gör. ungefär så har jag känt. jag vet inte hur man gör för att förebygga det, jag vet inte ifall det finns bot, men en sak vet jag! "tiden läker alla sår" och håller jag min gnista tänd, och min livsfackla brinnande så kommer jag långt! Jag behöver helt enkelt vila upp mig för att lyckas åstadkomma nya banbrytande trender. Jag ska inte behöva sitta med pennan i handen och vänta på ett halelujah moment. Det kommer efter hand. Jag kan istället sätta mig och drömma utan att behöva anstränga mig, och gör jag det kommer inspirationen efter hand.


Men så i min så kallade lågfrekventa fantasi om man säger så skrev jag en halvt misslyckad text som jag egentligen inte vill ska finnas. Men hur som helst så kan det vara lite kul att se hur det kan gå.